Du var en tonårsromans, en väldigt lång sådan. En sådan som jag hade i flera år. Det var inte ens länge sen den tog slut, ett år har snart gått sen vi gjorde ett sånt där avslut på vår romans som egentligen inte är ett riktigt avslut. Iallafall inte för mig.

Jag drömde en dröm härom natten. Jag stod och kramade om någon och jag mådde så bra i min dröm, var lycklig. En sån där känsla som man ska känna när man verkligen är med den man vill vara med resten av livet. Det konstiga i drömmen var att jag aldrig såg ditt ansikte, jag såg bara ditt hår, din hållning, dina kläder.

Nu såhär i efterhand har jag kommit på vem det är jag drömt om, det är dig. Det är dig jag har mest minnen med, dig jag satt  före alla andra. Det är dig jag alltid har haft som min dröm - "han ska bli far till mina barn". och kanske blev det så levande för mig att "vårt" var över när jag helt plöstligt fick ett slag i magen om att du träffar någon ny för det var då drömmarna om dig kom igen.

kanske är det så att jag inte är helt över dig än, inte på riktigt. Kanske är det bara i fantasin som jag inbillat mig själv att du inte längre än någon för mig.

Det är alldeles för mycket som fortfarande handlar om dig.
det har alltid vart du.