pusssyy

Bland människor ska man va så stark men jag är så ensam

Kategori: Allmänt

igårkväll var jag med om det igen. Skakningarna, svimmandet, svårt att andas och känslan av att vara så ensam igen. Jag fick en panikångestattack igen. 
Jag lovade mig själv att aldrig känna så igen. Det gjorde ont i hela mig att känna den känslan. Ingen kan förstå den. Inte den känslan jag kände. Kan inte beskriva den heller. Inte mer än att du är fylld med känslor samtidigt som du är helt tom. 
 
tack för läkemedlet sobril. ÄR JAG DUM I HUVUDET? 
Du behöver inte ens tänka tanken, för den tanken har jag tänkt själv. För lite mindre än ett år sen stod jag på Apoteket mitt i stan och betalade 1000:- för mediciner som skulle få mig att må bra. Det gjorde dom och jag slutade med dem så fort jag kände att jag kunde klara mig på egna ben. Man är ibland inte mer än mänsklig. Man är inte odödlig tyvärr. Och det är okej att känna. 
 
 
Det är ALLTID okej att känna. 

Besvikelse

Kategori: Allmänt

Jag såg dig idag, jag måste säga att du var dig lik. Hela jag stelnade till och mina känslor gick inte att kontrollera. Jag skakade och fick ett rus genom hela kroppen, ett rus som inte gick att hantera. En känsla av obehag och massa kärlek. Ångest. Jag vill bara kasta mig ur bilen och springa in i din famn, berätta att jag saknat dig. Att månaden som gått utan dig har vart svår att ta sig igenom och att nästa månad, månaden efter det och sen många fler månader framöver kommer va precis lika svåra. 
Jag vill bara få vara bredvid dig, somna bredvid dig och vakna bredvid dig. 
Jag vill känna mig trygg när jag lägger mig. Veta att du ligger och saknar mig lika mycket som jag saknar dig. 

Tårarna bränner fortfarande lika mycket som de gjorde den dagen vi tog livet ur begreppet "oss". Vi två. Du och jag. 

Det gör ont att somna varje kväll med besvikelsen över att vi inte pratat på ännu en dag. Det är ju nu jag borde bli van, eller redan blivit egentligen. Men det har jag inte, för jag hoppas hela tiden. Hoppet är ju det sista som lämnar människan. 

Nu ska jag krypa ner i min kalla säng, somna och vakna upp till en ny dag med lika mycket besvikelse. 

"Life sucks and then you die"

Vad är kärlek?

Kategori: Allmänt

Jag frågade mig själv en fråga idag. 
"Vad vill du ha i livet?"
Svaret var kanske enkelt. Kärlek. 

Men vad är egentligen kärlek? 
Är det att konstant leta efter den rätta som kan fylla mina behov? 
Är det bra sex?
Är det att nöja sig med vad livet har att erbjuda? 

Jag har vänner som säger "du är den vackraste jag någonsin sett, snäll, godhjärtat och helt underbar." 
Så, om jag är allt detta, hur kommer det sig då att jag sitter här med en gnutta krossat hjärta, ensam och inte alls tillfredsställd. 
Hur kommer det sig att jag faktiskt blivit bortvald? Inte en gång, utan fler gånger. 

Så vad är kärlek?
Möter man alla de där killarna som utger sig för att vara "the one" för att man sedan ska sitta krossad, ledsen, gråtandes och få höra av sina vänner "du förtjänar så mycket bättre". Bli starkare och sedan ut på marknaden igen för att förhoppningsvis, denna gång, träffa "the one". Du vet ju inte, kanske det visar sig att han är precis den du letat efter hela ditt liv. 
Är det att hela livet ge sig hjärta rakt ut och förhoppningsvis få ett hjärta tillbaka? 
Är det att falla handlöst och hoppas på att någon (han!) tar emot dig? 

Jag vet inte..

Man kommer ju till en punkt i livet där one night stands inte är så roliga längre och man istället börjar söka trygghet för det tillfredsställer en mer än en natt med bra sex.

Så hur finner man kärlek? 
Är det som alla säger att man ska sluta leta så dyker den rätta upp från ingenstans?
Hur slutar man leta bara sådär?
Ska man byta vänner med hopp om att de sitter på ett guldkorn? 
Gå med i dejtingsidor? 
Byta krog eller något så drastiskt som att byta stad? 

Jag har inte gett upp på kärleken, bara fått lite mindre förståelse för den. Men snart dyker någon upp som ger mig hopp igen. Kanske. Förhoppningsvis. 

En dag, av hela mitt hjärta

Kategori: Allmänt

Jag saknar den där lägenheten, då allt var annorlunda och nytt. Jag åker förbi där nästan dagligen nästan och tänker på allt vi hann dela tillsammans i den. Jag var lycklig där. Just där, med dig. I den lägenheten kände jag mig omtyckt och behövd. Jag kände glädje och saknaden av dig när du gick till köket och ställde in disken i 5min och jag satt kvar i soffan, den pirriga saknaden och den snabba men härliga tanken "snart kommer han och kryper ner hos mig igen." Du tog alltid omkring mig, kramade mig hårt och just i den stunden kändes det som alla orättvisor i världen inte fanns. Jag saknar den känslan. Den otroliga känslan av att bli kramad kärleksfullt. 

Jag tänker på dig dagligen, jag ska inte ljuga. Jag kan inte ljuga för mig själv mer. Jag saknar dig, det gör jag. Senaste tiden har inte vart lika påtaglig av gråt och skakande händer, kanske för att jag börjat gå vidare? Visst, självklart önskar jag varje dag att du ska höra av dig, att de senaste månaderna försvunnit och att allt va som det var, sådär i början av kärlek. 

Du är lycklig nu, jag är glad för din skull. Men inte för min egen. Jag vet inte när jag kommer kunna krama om nån på det där sättet igen, känna den där pirriga känslan eller bara vara så otroligt lycklig med nån. 
Men när jag väl kommer kunna ta mig an det igen, så kommer jag göra det. Av hela mitt hjärta. 

Kanske en utväg

Kategori: Allmänt

Jag gick nästan igenom hela samtalet. Med min vän bredvid mig hann jag nästan avsluta samtalet innan frågan kom upp. Den där frågan som kan bli svaret till att min smärta kan försvinna. Till att min ångest, min kramp, min ständiga smärta inombords försvinner. Jag är totalt skräckslagen men så förväntansfull för att för en tid kanske få släppa denna känsla som jag besitter. Att mina nätter blir lugna från mardrömmar, panik, röster och några få timmar sömn. Kanske blir det min utväg till att få känna mig som mig själv igen, tillräcklig och nöjd över den jag är. Att kolla sig själv i spegeln och vilja dra en näve genom glaset, har ni känt den känslan? För det har jag, varje dag i några veckors tid. 
Min matlust har fått bli ett ständigt letande på vad jag kan få ner, allt växer i munnen och jag vill spy. Shakes blev en utväg men det smakar skit. Men jag behöver näring. Jag är rädd att min kropp snart bryts ner och den inte längre orkar stå upp. Tanken skrämmer mig. 

Tro mig. Jag försöker tänka positivt. Med all den positiva kraft jag besitter just nu. 

Ensam är inte stark. Ensam är aldrig stark. 

Jag tål inte tanken på er två tillsammans

Kategori: Allmänt

det här mötet. Just det här mötet. Jag ville så gärna ställa in för jag visste vad som väntade. Jag visste precis vad vi skulle börja prata om. Jag är så rädd att prata om det. Vad bygger klumpen i magen på? Vi har ju löst allt, väl? Det är ju bra nu, eller?
Vi skulle inte prata om det mer, lägga det bakom oss och göra ett försök. Ett nytt försök. För du ville ju att detta skulle funka igen.

Men jag vill bara veta, var hon vackrare än mig? Det finns dagar jag tänker mer på henne än på dig. Jag önskar tanken kunde försvinna och få mig att istället känna mig tillräcklig.För du sa ju att det var mig du ville ha. Att känna hur man tävlar med någon du valde framför mig. För skulle jag låta dig välja. Hon eller jag. Så skulle jag förlora. Jag är inte värd mer än så. Och på andra plats, där har jag blivit satt förut. Tillomed på 3e.

Ja jag visste att vi skulle prata om mitt självförtroende. Det är på botten och har vart där förut. Jag är rädd. Jag vill inte prata om det. För ord kan inte sätta ord på min känsla inombords. Det äter upp mig inifrån och ut. Men det är de ingen som ser, för alla vet ju hur bra jag är på att le och låtsas som ingenting. Jag vill inte prata om det, jag kommer ljuga ändå.

Jag lovade mig själv en gång att aldrig låta mig själv sänkas till denna nivå. Aldrig igen skulle jag känna mig otillräcklig, inte fin nog, inte bra nog, inte snäll nog. Jag skulle vara Jag och vara nöjd med det. Så kommer den här smällen igen, som sänker en så långt ner att man har svårt att greppa allt. Jag va ingenting av detta. Eller var jag det men hon va bättre på alla plan.

Jag sviker mig själv med de här tankarna. Speciellt på er två. Men det är lätt att svika sig själv. Igen.
Kanske känns det bättre nästa gång jag är där. Och pratar. Det där mötet igen om 3 veckor. Kanske känner jag mig tillräcklig igen.

Hur kan man tro att jag skulle ha sån tur

Kategori: Allmänt

När ens egna vänner säger backa, du borde dra dig ur, när allt bara rasar och bråken kommer tur på tur. Hur lätt är det att säga hejdå? När man trodde att det alltid skulle vara vi två. 

Jag blir ett problem, för mina känslor är fel. Jag ger och ger men det är aldrig bra, så är det ett tecken på att man borde dra? 

Jag försöker mitt bästa, att förstå, men lyckas aldrig och blir istället trampad på.  

Vart tog du vägen, söta lilla vän. Du som va så underbar, finns inget av detta kvar? Jag gör ju mitt bästa och försöker allt jag kan, men det är svårt att själv dra denna båt i land. 

Jag vill ju så gärna men det börjar bli svårt. Att du inte förstår att du krossar mitt hjärta tar på mig väldigt hårt.. 


Så hur borde jag göra, stanna eller gå?

Mindre än en månad

Kategori: Allmänt

Jag håller räkningen. Räkningen på dagarna tills du är hemma igen. Tills du står där framför mig och jag får drunkna i dina armar. Känna din lukt och börja det som vi sagt ska bli vi. Ditt "hello my dear" gör mig alldeles varm i kroppen och jag ler varje gång. 
Jag har fastnat så hårt för dig, precis som du sa att du gjort för mig. Alla dina sms du skrev den där kvällen är inpräntade i mitt huvud och jag älskar att gå tillbaka och läsa dina ord som du skrev. 

Snart är du hemma. Tills dess, puss en stor PUSS 



Broken

Kategori: Allmänt

Idag hade jag verkligen behövt höra att du saknar mig

STORA DU FAST SÅ LITEN

Kategori: Allmänt

Klumpen i magen finns där. Hela tiden. Det har den gjort ett tag. Jag önskar jag kunde göra så mycket för dig. Jag önskar jag kunde hjälpa dig. Få din ångest att försvinna, få dina sömnlösa nätter att stilla sig och att du kunde få somna med ro. Vi går igenom allt tillsammans, tillsammans klarar vi allt, inte sant? 
Man tårar ju ej för att tårar rinner ibland. Jag blir ordlös när jag vill prata, sluter mig och istället tänker i ensamhet även om jag skulle vilja prata om det. Prata om vad som sänkt mig, vad som gjort att jag sluter mig ännu en gång. Ibland önskar jag att någon kunde läsa mina tankar. Ibland önskar jag bara att någon sa "jag förstår." utan att jag överhuvudtaget behövt säga ett ord. När man ibland säger "jag är okej" känner man bara att man vill ha hård kram och att någon säger "nej det vet jag att du inte är." 
Men även om jag vet att jag sitter och skriver detta nu vet jag att jag förmodligen aldrig kommer att öppna mig om det. Jag kommer inte säga någonting, jag kommer alltid vara "okej". För sån är jag. 
 
 
 
Jag älskar dig, genom allt. Jag skulle göra allt för dig. 
Fan va man känner sig maktlös ibland. så jävla maktlös. 
 
 
 

DIG

Kategori: Allmänt

Att somna på mina kuddar med lukten av dig på gör mig lugn. Det får mig att le. 

"Vi ses om en vecka." 



Varför gör alla tårar så ont

Kategori: Allmänt



Jag har blivit tyst

Kategori: Allmänt

Studerade mig själv när jag stod vid handfatet och borstade tänderna. I spegel såg jag någon jag inte riktigt kände igen. Det saknades något. Jag märkte ganska snart att det var glimten. Den glimten som jag alltid haft i mina ögon. Den är borta. Det gör mig ledsen, den glimten va ju typ, jag. 

Jag har märkt senaste tiden att jag gått in i mig själv. Jag stänger ute folk och känslor. Jag vill inte prata om hur jag mår, mina ups and downs. När jag är nere i mina downs har jag märkt att jag blivit en jävel på att ljuga. Självklart finns det en person som jag aldrig skulle kunna ljuga för. Hon skulle ta mig på bargärning som poliser när någon snattar. Hon vet, hon ser och hon hör på min röst. Jag älskar henne för det. 

Jag kan inte klaga på livet. Jag har det ju bra. Klarar mig själv, är inte sjuk, jobbar. Men ibland är det bara så jävla lätt att känna den där känslan av ensamhet. Och ja, den har nog kanske kommit lika snabbt som hösten gjorde. Jag trodde det skulle gå över, hittills har jag haft fel. 

Men om någon skulle fråga mig "vad är på tok? Vad är det som är fel?" Då vet jag inte om jag skulle kunna sätta ord på det. Jag skulle bli tom på ord, skulle skämmas. Vill helst inte prata om det. 
För om orden inte kommer fram så går det nog inte att sätta ord på. Min känsla, min ensamhet, min trygghet jag verkar ha tappat och glimten i ögat och mitt förlorande av mig själv. Nej det går inte att sätta ett bra ord på det. Men vilse - ja kanske skulle det passa bra.

Jag hoppas jag snart hittar tillbaks, fram tills dess kommer jag nog vara tyst, gå in lite mer i mig själv. Kanske är det på detta viset jag kommer förstå vem jag egentligen är, hitta mig själv på något vis. Man måste lära sig att älska sig själv innan man kan älska någon annan. 
Så är det nog. 




Fråga mig inte hur jag mår, jag kommer ändå ljuga. Jag vill inte prata om det, jag vill hellre vara tyst. 

X. 

GOOD BEING STRONG

Kategori: Allmänt


Kategori: Allmänt

Länge sen jag mådde såhär. Länge sen jag låg i soffan bland allt kaos i lägenheten och lät det vara så istället för att ställa allt till rätta. Plocka undan och sedan sätta mig ner lättad och nöjd med min insats. Nej. Istället ligger jag här, utmattad, trött, nere och på något sätt ledsen. 

Känner mig tom, helt tom. Har inget att säga längre. Ingen åsikt och ingen glans. Så jag vänder mig om i soffan, slumrar till en stund och hoppas på att när jag vaknar är jag tillbaka, mitt riktiga jag. 

Ja kanske behöver jag någon som rycker tag i mig och påminner mig om att det inte är ett dåligt liv, bara en dålig period i livet. Allt kommer bli bra. Eller?

Maybe

Kategori: Allmänt


JAG

Kategori: Allmänt

Sen en tid tillbaka har jag varit trött. Försökt att vara allt på samma gång. Så mycket man kan göra och borde och vill o mitt i allt så ska man räcka till. 
 Sen en tid tillbaka har jag varit tom och försökt att hitta spår som leder rätt. Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan, och mitt i allt så ska man vara sann. 
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst. Och försökt att känna efter hur det känns. Ja man gör som alla andra och försöker att bli van. Men jag har tröttnat på att vara likadan.  
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags. Ja man kämpar för en plats som passar både här och där. Och snart har man glömt vem man är.
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär och insett att jag måste börja om. Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där och snart ska jag hitta den jag är. 
Men allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.

💔

Kategori: Allmänt

JAG HAR ALDRIG KÄNT MIG SÅ ENSAM SOM JAG GÖR JUST IKVÄLL.

Hösten

Kategori: Allmänt

Det är kallt ute. Hösten är påväg att dra in över stan. Jag sitter ute och röker en cigg. Har jag blivit en rökare? Även om jag lovade mig själv att aldrig bli det. Jag känner hur en vind drar förbi mig och alla mina hår på kroppen ställer sig upp. Kanske vill den ta med sig mina känslor, kanske vill den att jag ska glömma allt, gå vidare, börja om på nytt och inte känna någonting. Jag kan inte riktigt bestämma om jag vill att den ska få ta mina känslor med sig, för det är ju faktiskt så att det sista som lämnar människan är hoppet. 

Kanske är det så att du är mitt största misstag. Att jag föll handlöst utan att du överhuvudtaget tänkte på att fånga mig. Men man lär sig ju av sina misstag. det lär ta ett tag innan jag låter mig själv falla så igen. 


Jag vill inte att någon ska veta. Vill inte att någon ska se mig såhär. Det klär mig inte. Det klär mig inte att vara ledsen, att gråta. Men jag antar att det är okej för alla att känna ibland. Att vara sårbara i ensamhet. I tystnadens kalla vrå. 

Kanske var det så, att jag visste vem jag ville vara, när jag var med dig. 

Sep. 05, 2013

Kategori: Allmänt

Kan jag inte bara sluta sakna dig? Sluta tänka på dig varje timme, varje minut av varje dag? Sluta önska att jag träffade dig innan du slog dig till ro i en annan stad. Varför lyckades just du charma mig så mycket att jag inte kan få dig ur huvudet. Varför sliter det mitt hjärta itu varje gång jag hör ditt namn. Varför plågad jag mig själv med att gå igenom dina bilder. Jag måste ju börja inse att vi två verkligen inte finns. Du har nog träffat någon annan, någon som kunde göra dig lyckligare än vad jag någonsin kunde ha gjort. Något du fallit så otroligt för. Någon som inte är jag. Fan va ont det gör.


Isn't it strange, that the stars don't shine no more, now since you're gone.
Isn't it strange, that we can't look back and see just what went wrong.

And isn't it strange, that you told me one thing, suddenly change your mind.
And isn't it strange, that you'd come here for me, turn away and leave me behind.

Now it feels like I'm drowning, feels like I'm drowning without you.
I know the feeling 'cause I felt this all before.


Isn't it strange, that the world seems to turn away when I try to explain.
What's so strange, that two can be as one and yet not same.

I hope you don't feel just like me, I hope you're happy.


Mitt iskalla hjärtas röst.