du ringde upp mig och sa att det inte skulle dröja länge innan du var hos mig.
Jag satt redan då framför spegeln och gjorde mig sådär sjukligt snygg eftersom jag var tvungen att se så bra ut som möjligt när jag visste att du bara kom för att vi skulle göra slut.

Jag kunde höra hur du knackade på dörren och jag visste exakt varför du kom,
vi försöker säga hejdå men det är alltid lika svårt.

Du rör vid mig på bara de sättet som du kan och det får mig att falla ner på knä.
Du hör mig viska i ditt öra att det är bättre vi ger upp och gör det som det alltid slutar med ändå.

Kan du inte ge mig något som jag kan minnas av oss? Kan du inte bara vara tyst och vända mig ut och in igen? Även om vi inte kunde vara förevigt älskling. Du vet vad jag vill just nu.

Gör det en gång till det är så underbart. Du vet precis vad du ska göra för att få mig att bli galen, för det är bara du som känner mig väl.

Jag vet att vi egentligen inte borde göra det här eftersom vi alltid vaknar dagen efter och känner oss som idioter. Vi säger alltid att det är över men du slutar alltid över mig ändå. Kan du snälla berätta för mig hur vi hamnade i den här situationen? Jag måste få dig ur mitt system.

Jag försöker om och om igen att släppa taget om dig, men det kan va de svåraste jag någonsin gjort.