pusssyy

Klumpen i magen finns där. Hela tiden. Det har den gjort ett tag. Jag önskar jag kunde göra så mycket för dig. Jag önskar jag kunde hjälpa dig. Få din ångest att försvinna, få dina sömnlösa nätter att stilla sig och att du kunde få somna med ro. Vi går igenom allt tillsammans, tillsammans klarar vi allt, inte sant? 

Man tårar ju ej för att tårar rinner ibland. Jag blir ordlös när jag vill prata, sluter mig och istället tänker i ensamhet även om jag skulle vilja prata om det. Prata om vad som sänkt mig, vad som gjort att jag sluter mig ännu en gång. Ibland önskar jag att någon kunde läsa mina tankar. Ibland önskar jag bara att någon sa "jag förstår." utan att jag överhuvudtaget behövt säga ett ord. När man ibland säger "jag är okej" känner man bara att man vill ha hård kram och att någon säger "nej det vet jag att du inte är." 

Men även om jag vet att jag sitter och skriver detta nu vet jag att jag förmodligen aldrig kommer att öppna mig om det. Jag kommer inte säga någonting, jag kommer alltid vara "okej". För sån är jag. 

 

 

 

Jag älskar dig, genom allt. Jag skulle göra allt för dig. 

Fan va man känner sig maktlös ibland. så jävla maktlös.