i don't know
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Det gör lika ont varje gång. Det gör lika ont varje gång en vän skriver att de behöver en och att de önskar att man aldrig lämnade stan. Det gör lika ont varje gång man läser att sin vän behöver en axel att luta sig emot och att man vet att man sitter flera mil ifrån sin vän som man själv lånat axeln av och gråtit så många tårar på. Det gör ont med varje hjärtslag... Puss älskade vän.
Kategori: Allmänt
Får tips om att jag borde gå in och kolla på 054redaktionen, en karlstad blogg. Där tipsar dom om bloggar och där fanns tydligen min med. Roligt att vara med men borde jag få så dåligt betyg?
Man kanske borde gå ut med vem man är? vem är nyfiken? ;)
Kategori: Allmänt
En vän sa till mig en gång "när man inte kände dig och såg dig så var du alltid så glad och sprallig, du strålade och det syntes att du hade självförtroende, fast på ett bra sätt."
Idag när jag tänker tillbaka på det önskar jag att det var så, att folk fortfarande tänkte så om mig, men det vet jag, att så är inte fallet.
Vart har den där fina tjejen tagit vägen? hon som alltid strålade och var glad? Hon som hade ett självförtroende, fast på ett bra sätt?
Det gör ont i mig när jag vet att jag inte är den personen längre, när jag vet att det inte är så folk ser mig.
Jag blev kär, så kär så jag föll ihop och inte orkade lyfta mig upp, fick ta emot hårda slag av psykiska ord. Mitt självförtroende och min glans försvann.
Jag hittade spriten och sex var inte längre någon större grej. Inga tårar fans och jag började inse att jag kanske inte hade det så illa. Jag levde livet och trivdes med det.
Sen kom du, du som fick mig att avstå från fester och när jag väl gick på en fest drack jag en grogg och gick hem. Jag ville hellre befinna mig där du var.
Ju mer djupt jag faller ner i det inser jag att under den här tiden, under all tid sen min vän sa det där till mig har jag inte haft ett självförtroende, ag har levt på saker som jag tror byggt upp det.
Jag både älskar och hatar komplimanger. Hatar det för att jag vet att det kan bara vara tomma ord. Men jag älskar det eftersom vissa säger saker rakt ifrån hjärtat.
Jag hoppas jag någon gång kommer få höra något ifrån dig, något som kommer rakt ifrån hjärtat. Innan det är försent, innan jag redan backat för långt.
"vi hörs."