pusssyy

http://youtu.be/PjIV2OFoSXs

Efter alla gånger jag vaknat bredvid en kille har jag känt ångest. Sån stor ångest att jag velat krypa ur skinnet på mig själv och gett mig själv en stor fet smäll på käften. Har stått i duschen och tvålat in mig själv med så mycket tvål att jag nästan torkat ut innan jag ens kommit ur duschen. Detta bara för att försöka få bort denna jävla ångesten. Dock aldrig funkat.

Men morgonen då jag vaknade upp bredvid dig var allt annorlunda. Ända sen den natten och morgonen vi två spenderade tillsammans har jag inte orkat sluta tänka på dig. Att somna i dina armar kändes så tryggt, jag ville aldrig gå därifrån.
Du har aldrig varit min och kommer väl aldrig bli det heller. Men jag kan inte sluta tänka på dig och hur konstigt det än är så saknar jag dig. Hur kan det vara så? Hur kan man sakna någon man bara spenderat en natt med? Som man aldrig haft påriktigt?
Smsen från dig gör att jag ler och blir varm i kroppen. Du får mig alltid att på något sätt känna mig speciell. Konstig känsla.

Kanske är det såhär för att du inte varit här mer. Kanske är det så att jag skulle vända ryggen till och springa ifrån dig om du kom hit för att träffa mig, igen..
Kanske är det så att jag gillar själva grejen mer än dig. Jag har dig ju inte, men du har mig. At all times.

Grejen är nog den att jag saknar en trygg famn. Jag vet inte varför jag just kände denna trygghet i dina armar.

Kom hit kära du. Min lilla söta superstora crush och spendera en kväll med mig. Framför en film, ihopkurade i soffan med armarna om varandra och se efter vad detta kan va.
jag skulle aldrig våga fråga dig. Så snälla, läs mina tankar och känn samma sak. Puss å kram.