pusssyy

Besvikelse

Kategori: Allmänt

Jag såg dig idag, jag måste säga att du var dig lik. Hela jag stelnade till och mina känslor gick inte att kontrollera. Jag skakade och fick ett rus genom hela kroppen, ett rus som inte gick att hantera. En känsla av obehag och massa kärlek. Ångest. Jag vill bara kasta mig ur bilen och springa in i din famn, berätta att jag saknat dig. Att månaden som gått utan dig har vart svår att ta sig igenom och att nästa månad, månaden efter det och sen många fler månader framöver kommer va precis lika svåra. 
Jag vill bara få vara bredvid dig, somna bredvid dig och vakna bredvid dig. 
Jag vill känna mig trygg när jag lägger mig. Veta att du ligger och saknar mig lika mycket som jag saknar dig. 

Tårarna bränner fortfarande lika mycket som de gjorde den dagen vi tog livet ur begreppet "oss". Vi två. Du och jag. 

Det gör ont att somna varje kväll med besvikelsen över att vi inte pratat på ännu en dag. Det är ju nu jag borde bli van, eller redan blivit egentligen. Men det har jag inte, för jag hoppas hela tiden. Hoppet är ju det sista som lämnar människan. 

Nu ska jag krypa ner i min kalla säng, somna och vakna upp till en ny dag med lika mycket besvikelse. 

"Life sucks and then you die"

Vad är kärlek?

Kategori: Allmänt

Jag frågade mig själv en fråga idag. 
"Vad vill du ha i livet?"
Svaret var kanske enkelt. Kärlek. 

Men vad är egentligen kärlek? 
Är det att konstant leta efter den rätta som kan fylla mina behov? 
Är det bra sex?
Är det att nöja sig med vad livet har att erbjuda? 

Jag har vänner som säger "du är den vackraste jag någonsin sett, snäll, godhjärtat och helt underbar." 
Så, om jag är allt detta, hur kommer det sig då att jag sitter här med en gnutta krossat hjärta, ensam och inte alls tillfredsställd. 
Hur kommer det sig att jag faktiskt blivit bortvald? Inte en gång, utan fler gånger. 

Så vad är kärlek?
Möter man alla de där killarna som utger sig för att vara "the one" för att man sedan ska sitta krossad, ledsen, gråtandes och få höra av sina vänner "du förtjänar så mycket bättre". Bli starkare och sedan ut på marknaden igen för att förhoppningsvis, denna gång, träffa "the one". Du vet ju inte, kanske det visar sig att han är precis den du letat efter hela ditt liv. 
Är det att hela livet ge sig hjärta rakt ut och förhoppningsvis få ett hjärta tillbaka? 
Är det att falla handlöst och hoppas på att någon (han!) tar emot dig? 

Jag vet inte..

Man kommer ju till en punkt i livet där one night stands inte är så roliga längre och man istället börjar söka trygghet för det tillfredsställer en mer än en natt med bra sex.

Så hur finner man kärlek? 
Är det som alla säger att man ska sluta leta så dyker den rätta upp från ingenstans?
Hur slutar man leta bara sådär?
Ska man byta vänner med hopp om att de sitter på ett guldkorn? 
Gå med i dejtingsidor? 
Byta krog eller något så drastiskt som att byta stad? 

Jag har inte gett upp på kärleken, bara fått lite mindre förståelse för den. Men snart dyker någon upp som ger mig hopp igen. Kanske. Förhoppningsvis. 

En dag, av hela mitt hjärta

Kategori: Allmänt

Jag saknar den där lägenheten, då allt var annorlunda och nytt. Jag åker förbi där nästan dagligen nästan och tänker på allt vi hann dela tillsammans i den. Jag var lycklig där. Just där, med dig. I den lägenheten kände jag mig omtyckt och behövd. Jag kände glädje och saknaden av dig när du gick till köket och ställde in disken i 5min och jag satt kvar i soffan, den pirriga saknaden och den snabba men härliga tanken "snart kommer han och kryper ner hos mig igen." Du tog alltid omkring mig, kramade mig hårt och just i den stunden kändes det som alla orättvisor i världen inte fanns. Jag saknar den känslan. Den otroliga känslan av att bli kramad kärleksfullt. 

Jag tänker på dig dagligen, jag ska inte ljuga. Jag kan inte ljuga för mig själv mer. Jag saknar dig, det gör jag. Senaste tiden har inte vart lika påtaglig av gråt och skakande händer, kanske för att jag börjat gå vidare? Visst, självklart önskar jag varje dag att du ska höra av dig, att de senaste månaderna försvunnit och att allt va som det var, sådär i början av kärlek. 

Du är lycklig nu, jag är glad för din skull. Men inte för min egen. Jag vet inte när jag kommer kunna krama om nån på det där sättet igen, känna den där pirriga känslan eller bara vara så otroligt lycklig med nån. 
Men när jag väl kommer kunna ta mig an det igen, så kommer jag göra det. Av hela mitt hjärta.