Jag brukade alltid skratta bort det, brukade alltid se åt de andra hållet. Jag sparade alltid problemen till en annan dag. Jag höll mina fingrar i kors och tog aldrig skulden för något.
Men jag var alltid den som drog upp roliga saker och muntrade upp den som var ledsen.
Ju mer jag behövde ändra på mig, blev jag mer och mer nöjd med mig själv som hur jag var.
och jag blev kvar.

Du vet inte vad du har förrän du saknar det enormt, jag var tvungen att gå därifrån.
jag hade fel redan ifrån början och från botten av mitt hjärta ber jag om ursäkt.
vad jag gjorde mot dig är oförlåtligt, vad jag går igenom just nu är jobbigt.