Nu sitter jag här ute igen, tar den där sista ciggen innan det är dags att krypa ner under täcket. Jag fruktar den tanken lite eftersom jag vet att du låg där inatt och att täcket nu kommer lukta dig. Jag sitter där med min telefon i ena handen, ihop om att du ska höra av dig. även om jag vet att de inte händer.

Du sa till mig att du inte ville att vi skulle skiljas på det här sättet, du ville inte se mig ha den där blicken igen. Den sårar dig tydligen. Kanske var det just det jag ville. Jag kanske ville i ögonblicket att du skulle känna samma känsla som mig. Tom på ord och nedbruten ännu en gång efter att denna tragisk kärlekshistoria kom sig att upprepas, som vanligt... Precis som den alltid gör.

Du vet att jag alltid är kvar hos dig. Men att få smset "tack för inatt. Vi hörs snart igen." gör att jag får en klump i magen och tårar i ögonen. Du får mig att känna mig trygg, men i verkligenheten finns du inte där för att skydda mig. Jag får kanske skylla mig själv när jag hela tiden låter dig komma, när jag hela tiden tillåter att vi ses. Men hur ska jag kunna låta bli när du hela tiden får mig att få den där varma, pirriga känslan?


"hon förtjänar hela himlen", jag försöker hela tiden intala mig att låten handlar om mig. Att jag är värd någon bättre och att jag inte har något att be om förlåtelse för.. oh god what the fuck is this?!



"hon är inte nåt man får, hon är någon man ska förtjäna."