pusssyy

Du var en lek. En sån där lek man gör en gång, pratar och skojar om med sina vänner och sen glömmer bort. Ibland får man tillbaka minnena och man sitter återigen och pratar om det och skojar och skrattar med sina vänner, nya och gamla vänner.

Nu, är du ingen lek längre. Efter såhär 4-5 årstid träffade jag på dig igen och jag insåg vad jag alltid saknat de här åren, de som fattats för mig. Det är du. Den otroligt hesa rösten som ligger och viskar mysa/snuska saker i örat på mig när du ligger bakom mig i soffan och trycker dig emot mig. Det otroliga leendet som man mötes utav när man kommer på sig själv att man suttit och kollat på dig i flera minuter och drunkat i dina otroligt fina ansiktdrag. Eller hur man faller handlöst när du på morgonen, när man gått upp tyst för att inte väcka dig och man snosar ner sig hos dig de sista minuterna innan man är tvungen att springa till bussen för att inte komma försent till jobbet och du säger "va gott du luktar och va fin du är." när man vet att man inte är ett dugg fin och man knappat har orkat stå framför spegeln och sminkat sig utan bara kastat på sig maskaran för att få spendera ett par sekunder till med dina underbart mjuka läppar. - det här är en del av allt som gör dig så underbar.

Det som gör dig mindre underbar och inte alls lik dig från förr. Spelet du spelar och att du vet precis vad du ska göra för att få mig att bara vilja ha dig. ha dig nära mig hela tiden. Du svarar inte på sms och hör inte av dig för du vet att jag sitter och undrar vad du gör och undrar varför du inte vill ha mig på samma sätt. du får spela precis vilket spel du vill. Bara de egentligen inte rör mig. Men problemet är - Jag saknar dig ju idiot!