pusssyy

Känslor som kommer tillbaka, är känslor som aldrig försvann

Du har ingen aning. Jag önskar du visste. Du saknas här och det gör ont i mig att medge. Kanske är det så att jag fortfarande är kär i dig, att jag inte släppt taget om dig helt. att se dig tillsammans med någon annan krossade mitt hjärta totalt.

Jag trodde mitt hjärtan va krossat. Efter alla gånger vi bråkat och hatat varandra, ignorerat och "gått vidare" från varandra trodde jag mitt hjärta var totalt krossat. Men efter att ha sett er två tog vi det "krossade hjärtat" till en helt ny nivå. Jag har aldrig känt mig så ensam förut som jag gjorde när du la armen runt henne i den kalla höst natten och ni begav er ner för gatan, den tomma gatan där bara gatlamporna lyste upp i mörkret. Själv stod jag där, tände min 5 cigg på 10 min och satte mig strax efter i en taxi med the fling of the night och åkte hem. Man kan ju undra varför jag överhuvudtaget tog med mig han hem. Svaret är egentligen ganska lätt - ensamheten gör för ont och gråta sig till sömns var inte längre ett alternativ.

Jag kommer aldrig glömma den kvällen, det var sista gången jag lät mig själv bli så krossad, påsatt och förtvivlad på samma gång. Konstig känsla och den kommer aldrig komma igen.

Har DU något du vill komma med till bloggen? Kanske något eget du skrivit som du vill dela med dig av. Självklart får du vara anonym som jag är eller en länk till din egna blogg eller bara ditt namn.

Kanske vill du ge lite feedback till mig eller tipsa om något du vill läsa lite om?

Skriv då till mailen [email protected]

Secret girls

Jag såg dig idag, jag måste säga att du var dig lik. Bara ett ögonkast i regnet bland all trafik. Jag ville säga någonting, bara hålla dig kvar en minut. jag stod där vi kanten, redo att kasta mig ut. det finns inga andra chanser här, fäll upp kragen och fortsätt gå. Du vet att vissa människor aldrig borde skiljas åt. Det har inte gått en dag sen du försvann. Utan att jag tänkt på dig, hur det blev, och hur det var. Jag ville aldrig vara den som höll dig tillbaks. Det fanns nån annan person med ett löfte om ett liv du vill ha. Och jag är inte bitter min vän jag önskar dig all lycka som finns. En dag så är vi bara en historia bland andra man minns. Jag går bland våra minnen där månader blir till år, ibland får man plocka upp bitarna och bara fortsätta gå. Vissa dagar känns allt som vanligt det känns som länge sen, men en film, en sång på radion så kommer allt igen.

Jag kan inte påstå att jag tycker det är tråkigt att vara den som får prata med sina vänner om deras problem. Det handlar om förtroende, inte sant? Att dom kommer till mig för att prata måste ju betyda att dom ser mig som någon dom kan lita på och öppna sig för. Jag älskar att bli omringad av den känslan. Inte att folk har problem men att känna att man kan hjälpa till.

Ibland önskar jag att jag var min egen vän. Kunde fråga mig själv hur jag mår och vara ärlig. Inte ljuga, inte komma med ett falskt svar och inte lägga på ett falsk leende som man faktiskt, kan lura folk riktigt ordentligt med. Det har jag märkt, det har jag gjort och lyckat med ganska bra verkar det som.
Folk verkar inte förstå att även den som sträcker ut en hjälpande hand, som tröstar och som förstår kan gråta sig själv till sömns men ändå vakna dagen efter, sminka på ett leende och låtsas som ingenting har hänt. Ett "jag är okej" betyder inte alltid det, folk intalar sig bara själva att det är så och har någon sagt det så mår dom ju bra, varför ljuga om något sånt?

Så, har ni idag tittat er vän i ögonen och frågat hur hon mår? Om inte, gör det. Alla behöver vi någon som kan vara stark nog att höra "nej jag är inte okej".


så, hur mår DU idag?

Varför kommer den här känslan igen? Har jag verkligen lyckats göra om detta? Hur ligger allt till egentligen? Frågor snurrar runt i mitt huvud och jag blir alldeles knäsvag när tanken slår mig att jag kan få gå igenom samma sak igen. Det gör mig livrädd och jag får blodsmak i munnen.

Blod, nej.. Jag vill aldrig mer se blod i hela mitt liv. Avskräckt och helt vettskrämd blir jag av tanken av att jag kan vara tillbaka på ruta ett igen, helt ensam. Jag lovade mig själv sist att aldrig någonsin utsätta mig själv för detta igen.

Jag ber en sista bön.

Hösten är här och solen skiner. Tog mig en promenad för att rensa tankarna. Löv föll ner över mig och det var svårt att låta bli att le. Även om kylan börjar komma kände jag mig alldeles varm inombords. Lika varm som inatt när jag somnade bredvid dig.

Sitter på ett café i stan, dricker en kaffe. Brukar alltid samlas här med tjejerna och prata om allt vad livet har haft att erbjuda, idag delar jag bara dom tankarna med mig själv. Sitter och kollar på folk som går förbi och är lika lyckliga över hösten som jag är. Man kan nästan läsa på dem vad dom känner och att dom väntar på något eller någon. Vilken fantastisk känsla.

Dags att dricka upp kaffet och fortsätta min härliga promenad.

Då har jag gått in i en tid jag då länge fruktat. Så mycket tankar som fortfarande snurrar i mitt huvudet. Jag antar att det alltid kommer vara så. jag saknar dig. känns konstigt att säga och ännu konstigare att känna. Allt gick ju så snabbt och helt plötsligt var du borta ifrån mitt liv, som om inget någonsin hade hänt.


Snart skulle du vart här och förändrat mitt liv totalt. Känslan är konstig.


I miss you