pusssyy

Jag kan inte påstå att jag tycker det är tråkigt att vara den som får prata med sina vänner om deras problem. Det handlar om förtroende, inte sant? Att dom kommer till mig för att prata måste ju betyda att dom ser mig som någon dom kan lita på och öppna sig för. Jag älskar att bli omringad av den känslan. Inte att folk har problem men att känna att man kan hjälpa till.

Ibland önskar jag att jag var min egen vän. Kunde fråga mig själv hur jag mår och vara ärlig. Inte ljuga, inte komma med ett falskt svar och inte lägga på ett falsk leende som man faktiskt, kan lura folk riktigt ordentligt med. Det har jag märkt, det har jag gjort och lyckat med ganska bra verkar det som.
Folk verkar inte förstå att även den som sträcker ut en hjälpande hand, som tröstar och som förstår kan gråta sig själv till sömns men ändå vakna dagen efter, sminka på ett leende och låtsas som ingenting har hänt. Ett "jag är okej" betyder inte alltid det, folk intalar sig bara själva att det är så och har någon sagt det så mår dom ju bra, varför ljuga om något sånt?

Så, har ni idag tittat er vän i ögonen och frågat hur hon mår? Om inte, gör det. Alla behöver vi någon som kan vara stark nog att höra "nej jag är inte okej".


så, hur mår DU idag?