pusssyy

Ja. Jag saknar dig. Jag saknar våra samtal, konversationer, våra skämt, dina blickar, ditt sätt. Jag saknar dig.

Fan också, jag saknar dig verkligen. Vår tid var så kort men fick jag skulle jag göra om allt igen. Bara för att få dom där veckorna med dig. Kanske är det så att jag tackar nej till alla fina killar nu för att dom är inte du. Kanske är dom bättre men dom är fortfarande inte du. Jag vill inte ha någon bättre, jag vill ha dig.

Jag erkänner inte det här för någon. Jag erkänner inte för någon vem jag hela tiden har i mina tankar. Kanske vill jag inte berätta, det kanske bara sårar mig ännu mer av tanken att jag vet att jag inte kan få dig. Ja, det är nog så.

Dom säger att man med tiden går vidare. Jag håller inte med. Ju längre tiden går desto längre ifrån kommer jag från den dagen då jag sist såg dig och ju mer brister jag itu för jag vet att den dagen inte kommer igen. Iallafall inte på det sättet. Jag ber om att du och jag en dag står tillsammans igen, men jag vet att det är lika troligt som att jag står i öknen och ber om regn.

Alla dom här orden är rakt från hjärtat. Rakt från helt mitt jävla, förtillfället iskalla hjärta och det känns som att det aldrig ska tina upp igen.



Du är mitt hjärtas hemlighet.