pusssyy

Varje gång jag släpper taget om dig, lyckas få bort dig ur mina tankar, lyckas vända mig bort och gå. Då är du där igen, rycker tag i min arm och så är vi där igen. Alltid när jag tror att jag lyckats komma över dig så är du där, tar tag i mig, håller om mig bakifrån och viskar i mitt öra att du saknar mig, du saknar det vi hade och att vara nära mig. Varje sms och samtal från dig gör att min mage vänder sig in och ut och jag får svårt att andas. Du gör min värld helt upp och nedvänd. Hur lyckas du alltid med detta? Är det för att du utsett mig till ditt lilla offer, som går på dina spel och låter mig luras av dig. för du vet att jag alltid kommer tillbaka till dig. jag skräms av hur lätt du får mig att falla tillbaka på dig, falla handlöst i dina armar utan att ens vara säker på om du kommer att ta emot mig innan jag fallit ner i marken. Som jag gjort så många gånger förut.

snälla, låt mig inte falla mot marken igen utan att veta om du tar emot mig. Jag är förälskad i dig och det gör lika ont varje gång jag påminner mig själv om det.

Du är någon jag aldrig kommer få, så låt mig gå.