pusssyy

Sep. 26, 2012

Kategori:

Varför har jag inte förrän nu kunnat erkänna att jag faktiskt är kär i dig? Att jag är kär i ditt kaxiga sätt som du använder. Ditt sätt att vara. Hela jag blir stel i kroppen när du skriver att du vill träffa mig, en pirrig känsla går genom hela min kropp och jag kan inte sluta le.

Det var länge sen jag kände såhär och kanske är det därför jag så länge förnekat det för mig själv, förnekat för alla hur jag känner för dig.

Kan det vara så att jag faktiskt vill berätta för dig hur jag känner? Inte gömma mig längre utan låta dig veta. Kanske får jag en smäll på käften av orden "jag känner inte så för dig." Men varför gå att undra på något i onödan? Låt allt komma ut i det fria och se hur långt det tar mig. Kanske tar det mig längre än jag tror.

Våga. Våga inte. Våga. Våga inte. Våga. Våga inte. VÅGA.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: