pusssyy

Vi valde den där resturangen på hörnet, där vi möttes första gången. Där, just där skulle vi äta middag för att senare ta farväl av varandra och aldrig ses igen. Det var bäst för båda.
Du hade sagt till din flickvän att du skulle jobba över. När jag kom till resturangen var du redan där, vi sätter oss ner utan ett ord. vi har blivit som dom, någon tittar på oss, är det min tanke hon ser eller dina röda kinder som avslöjar mer? vi har blivit som dom, som aldrig får bli. ingen får ju se att du är gift och jag är fri....


När det är dags att gå trycker dig extra hårt emot mig en allra sista gång, jag känner hur ditt hjärta slår. Jag älskar sättet du håller om mig på, du får mig att känna mig trygg. Fast vi båda vill, mer än någonting annat, står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan.
Du sa att detta inte var sista gången vi skulle ses och inte sista gången vi skulle talas vid. Men jag visste att du bara sa det för att få min smärta att dämpas. Du förstår lika mycket som mig att det är sista gången.
jag vet vad som måste göras, jag måste ta steget ur vår sista dans. Jag släpper taget om dig, vi sa inte ett ord. Jag vände om och gick och vände mig inte om för att möta din blick som jag kände väntade på mig, den fick stirra mig i nacken. jag bara fortsatte gå..

Håll om mig hårt, för det här är sista gången och älskling hör på; jag tar steget ur vår sista dans.



Du ringer mig ibland, jag har aldrig svarat. Jag tror det är bäst att låta bli, för jag vet lika väl som du att jag hamnar hos dig igen om jag lyfter på luren. Jag möter dig och din flickvän på stan ibland, men jag viker av när du inte ser. Jag hatar att se er två tillsammans.