Han har dig runt sitt lilla finger, du såras av allt dumt han säger och du vägrar att erkänna hur du känner för honom. Till och med för mig, älsta vännen. Det är alltid lättast att förneka, men vad händer när du blir påkommen? Du försöker hitta sätt att glömma honom. andra killar. Du flötar runt för att kunna dölja att det hela tiden är han du tänker på. När du ligger där själv i sängen slår alla tankar tillbaka på dig, du börjar ångra det där sista strulet, den där sista peronen du låg med. Du gjorde det bara för kicken, bara för känslan. Men här slutar det, du stoppar det. 


du tar en cigg på det, ute.. det är kallt, men det rör dig inte i ryggen. För det är -100 i kroppen på dig, du känner att du bedragit honom. Bedragit någon du egentligen inte har, fast på något sätt så är ni fästa vid varann. Du kan inte släppa tanken om när ni låg där, du och han i soffan. Du kan inte släppa tanken på hur go han var, hur han höll om dig. Du vill och måste släppa tanken.. men du kan inte. Du vill ha honom, men han är svår att fånga. Men är han värd att kämpa för? Inte ens du själv kan svara på den frågan!