Bland människor ska man va så stark men jag är så ensam

igårkväll var jag med om det igen. Skakningarna, svimmandet, svårt att andas och känslan av att vara så ensam igen. Jag fick en panikångestattack igen. 
Jag lovade mig själv att aldrig känna så igen. Det gjorde ont i hela mig att känna den känslan. Ingen kan förstå den. Inte den känslan jag kände. Kan inte beskriva den heller. Inte mer än att du är fylld med känslor samtidigt som du är helt tom. 
 
tack för läkemedlet sobril. ÄR JAG DUM I HUVUDET? 
Du behöver inte ens tänka tanken, för den tanken har jag tänkt själv. För lite mindre än ett år sen stod jag på Apoteket mitt i stan och betalade 1000:- för mediciner som skulle få mig att må bra. Det gjorde dom och jag slutade med dem så fort jag kände att jag kunde klara mig på egna ben. Man är ibland inte mer än mänsklig. Man är inte odödlig tyvärr. Och det är okej att känna. 
 
 
Det är ALLTID okej att känna. 
2015-10-24 @ 23:57:18
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Besvikelse

Jag såg dig idag, jag måste säga att du var dig lik. Hela jag stelnade till och mina känslor gick inte att kontrollera. Jag skakade och fick ett rus genom hela kroppen, ett rus som inte gick att hantera. En känsla av obehag och massa kärlek. Ångest. Jag vill bara kasta mig ur bilen och springa in i din famn, berätta att jag saknat dig. Att månaden som gått utan dig har vart svår att ta sig igenom och att nästa månad, månaden efter det och sen många fler månader framöver kommer va precis lika svåra. 
Jag vill bara få vara bredvid dig, somna bredvid dig och vakna bredvid dig. 
Jag vill känna mig trygg när jag lägger mig. Veta att du ligger och saknar mig lika mycket som jag saknar dig. 

Tårarna bränner fortfarande lika mycket som de gjorde den dagen vi tog livet ur begreppet "oss". Vi två. Du och jag. 

Det gör ont att somna varje kväll med besvikelsen över att vi inte pratat på ännu en dag. Det är ju nu jag borde bli van, eller redan blivit egentligen. Men det har jag inte, för jag hoppas hela tiden. Hoppet är ju det sista som lämnar människan. 

Nu ska jag krypa ner i min kalla säng, somna och vakna upp till en ny dag med lika mycket besvikelse. 

"Life sucks and then you die"

2015-01-16 @ 22:10:21
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Vad är kärlek?

Jag frågade mig själv en fråga idag. 
"Vad vill du ha i livet?"
Svaret var kanske enkelt. Kärlek. 

Men vad är egentligen kärlek? 
Är det att konstant leta efter den rätta som kan fylla mina behov? 
Är det bra sex?
Är det att nöja sig med vad livet har att erbjuda? 

Jag har vänner som säger "du är den vackraste jag någonsin sett, snäll, godhjärtat och helt underbar." 
Så, om jag är allt detta, hur kommer det sig då att jag sitter här med en gnutta krossat hjärta, ensam och inte alls tillfredsställd. 
Hur kommer det sig att jag faktiskt blivit bortvald? Inte en gång, utan fler gånger. 

Så vad är kärlek?
Möter man alla de där killarna som utger sig för att vara "the one" för att man sedan ska sitta krossad, ledsen, gråtandes och få höra av sina vänner "du förtjänar så mycket bättre". Bli starkare och sedan ut på marknaden igen för att förhoppningsvis, denna gång, träffa "the one". Du vet ju inte, kanske det visar sig att han är precis den du letat efter hela ditt liv. 
Är det att hela livet ge sig hjärta rakt ut och förhoppningsvis få ett hjärta tillbaka? 
Är det att falla handlöst och hoppas på att någon (han!) tar emot dig? 

Jag vet inte..

Man kommer ju till en punkt i livet där one night stands inte är så roliga längre och man istället börjar söka trygghet för det tillfredsställer en mer än en natt med bra sex.

Så hur finner man kärlek? 
Är det som alla säger att man ska sluta leta så dyker den rätta upp från ingenstans?
Hur slutar man leta bara sådär?
Ska man byta vänner med hopp om att de sitter på ett guldkorn? 
Gå med i dejtingsidor? 
Byta krog eller något så drastiskt som att byta stad? 

Jag har inte gett upp på kärleken, bara fått lite mindre förståelse för den. Men snart dyker någon upp som ger mig hopp igen. Kanske. Förhoppningsvis. 
2015-01-07 @ 14:50:53
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

En dag, av hela mitt hjärta

Jag saknar den där lägenheten, då allt var annorlunda och nytt. Jag åker förbi där nästan dagligen nästan och tänker på allt vi hann dela tillsammans i den. Jag var lycklig där. Just där, med dig. I den lägenheten kände jag mig omtyckt och behövd. Jag kände glädje och saknaden av dig när du gick till köket och ställde in disken i 5min och jag satt kvar i soffan, den pirriga saknaden och den snabba men härliga tanken "snart kommer han och kryper ner hos mig igen." Du tog alltid omkring mig, kramade mig hårt och just i den stunden kändes det som alla orättvisor i världen inte fanns. Jag saknar den känslan. Den otroliga känslan av att bli kramad kärleksfullt. 

Jag tänker på dig dagligen, jag ska inte ljuga. Jag kan inte ljuga för mig själv mer. Jag saknar dig, det gör jag. Senaste tiden har inte vart lika påtaglig av gråt och skakande händer, kanske för att jag börjat gå vidare? Visst, självklart önskar jag varje dag att du ska höra av dig, att de senaste månaderna försvunnit och att allt va som det var, sådär i början av kärlek. 

Du är lycklig nu, jag är glad för din skull. Men inte för min egen. Jag vet inte när jag kommer kunna krama om nån på det där sättet igen, känna den där pirriga känslan eller bara vara så otroligt lycklig med nån. 
Men när jag väl kommer kunna ta mig an det igen, så kommer jag göra det. Av hela mitt hjärta. 
2015-01-04 @ 19:01:51
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Kanske en utväg

Jag gick nästan igenom hela samtalet. Med min vän bredvid mig hann jag nästan avsluta samtalet innan frågan kom upp. Den där frågan som kan bli svaret till att min smärta kan försvinna. Till att min ångest, min kramp, min ständiga smärta inombords försvinner. Jag är totalt skräckslagen men så förväntansfull för att för en tid kanske få släppa denna känsla som jag besitter. Att mina nätter blir lugna från mardrömmar, panik, röster och några få timmar sömn. Kanske blir det min utväg till att få känna mig som mig själv igen, tillräcklig och nöjd över den jag är. Att kolla sig själv i spegeln och vilja dra en näve genom glaset, har ni känt den känslan? För det har jag, varje dag i några veckors tid. 
Min matlust har fått bli ett ständigt letande på vad jag kan få ner, allt växer i munnen och jag vill spy. Shakes blev en utväg men det smakar skit. Men jag behöver näring. Jag är rädd att min kropp snart bryts ner och den inte längre orkar stå upp. Tanken skrämmer mig. 

Tro mig. Jag försöker tänka positivt. Med all den positiva kraft jag besitter just nu. 

Ensam är inte stark. Ensam är aldrig stark. 

2014-09-02 @ 22:51:54
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Jag tål inte tanken på er två tillsammans

det här mötet. Just det här mötet. Jag ville så gärna ställa in för jag visste vad som väntade. Jag visste precis vad vi skulle börja prata om. Jag är så rädd att prata om det. Vad bygger klumpen i magen på? Vi har ju löst allt, väl? Det är ju bra nu, eller?
Vi skulle inte prata om det mer, lägga det bakom oss och göra ett försök. Ett nytt försök. För du ville ju att detta skulle funka igen.

Men jag vill bara veta, var hon vackrare än mig? Det finns dagar jag tänker mer på henne än på dig. Jag önskar tanken kunde försvinna och få mig att istället känna mig tillräcklig.För du sa ju att det var mig du ville ha. Att känna hur man tävlar med någon du valde framför mig. För skulle jag låta dig välja. Hon eller jag. Så skulle jag förlora. Jag är inte värd mer än så. Och på andra plats, där har jag blivit satt förut. Tillomed på 3e.

Ja jag visste att vi skulle prata om mitt självförtroende. Det är på botten och har vart där förut. Jag är rädd. Jag vill inte prata om det. För ord kan inte sätta ord på min känsla inombords. Det äter upp mig inifrån och ut. Men det är de ingen som ser, för alla vet ju hur bra jag är på att le och låtsas som ingenting. Jag vill inte prata om det, jag kommer ljuga ändå.

Jag lovade mig själv en gång att aldrig låta mig själv sänkas till denna nivå. Aldrig igen skulle jag känna mig otillräcklig, inte fin nog, inte bra nog, inte snäll nog. Jag skulle vara Jag och vara nöjd med det. Så kommer den här smällen igen, som sänker en så långt ner att man har svårt att greppa allt. Jag va ingenting av detta. Eller var jag det men hon va bättre på alla plan.

Jag sviker mig själv med de här tankarna. Speciellt på er två. Men det är lätt att svika sig själv. Igen.
Kanske känns det bättre nästa gång jag är där. Och pratar. Det där mötet igen om 3 veckor. Kanske känner jag mig tillräcklig igen.

2014-08-12 @ 12:15:09
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Hur kan man tro att jag skulle ha sån tur

När ens egna vänner säger backa, du borde dra dig ur, när allt bara rasar och bråken kommer tur på tur. Hur lätt är det att säga hejdå? När man trodde att det alltid skulle vara vi två. 

Jag blir ett problem, för mina känslor är fel. Jag ger och ger men det är aldrig bra, så är det ett tecken på att man borde dra? 

Jag försöker mitt bästa, att förstå, men lyckas aldrig och blir istället trampad på.  

Vart tog du vägen, söta lilla vän. Du som va så underbar, finns inget av detta kvar? Jag gör ju mitt bästa och försöker allt jag kan, men det är svårt att själv dra denna båt i land. 

Jag vill ju så gärna men det börjar bli svårt. Att du inte förstår att du krossar mitt hjärta tar på mig väldigt hårt.. 


Så hur borde jag göra, stanna eller gå?
2014-07-19 @ 16:12:14
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Mindre än en månad

Jag håller räkningen. Räkningen på dagarna tills du är hemma igen. Tills du står där framför mig och jag får drunkna i dina armar. Känna din lukt och börja det som vi sagt ska bli vi. Ditt "hello my dear" gör mig alldeles varm i kroppen och jag ler varje gång. 
Jag har fastnat så hårt för dig, precis som du sa att du gjort för mig. Alla dina sms du skrev den där kvällen är inpräntade i mitt huvud och jag älskar att gå tillbaka och läsa dina ord som du skrev. 

Snart är du hemma. Tills dess, puss en stor PUSS 



2013-12-17 @ 23:39:09
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Broken

Idag hade jag verkligen behövt höra att du saknar mig
2013-12-03 @ 22:39:20
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

STORA DU FAST SÅ LITEN

Klumpen i magen finns där. Hela tiden. Det har den gjort ett tag. Jag önskar jag kunde göra så mycket för dig. Jag önskar jag kunde hjälpa dig. Få din ångest att försvinna, få dina sömnlösa nätter att stilla sig och att du kunde få somna med ro. Vi går igenom allt tillsammans, tillsammans klarar vi allt, inte sant? 
Man tårar ju ej för att tårar rinner ibland. Jag blir ordlös när jag vill prata, sluter mig och istället tänker i ensamhet även om jag skulle vilja prata om det. Prata om vad som sänkt mig, vad som gjort att jag sluter mig ännu en gång. Ibland önskar jag att någon kunde läsa mina tankar. Ibland önskar jag bara att någon sa "jag förstår." utan att jag överhuvudtaget behövt säga ett ord. När man ibland säger "jag är okej" känner man bara att man vill ha hård kram och att någon säger "nej det vet jag att du inte är." 
Men även om jag vet att jag sitter och skriver detta nu vet jag att jag förmodligen aldrig kommer att öppna mig om det. Jag kommer inte säga någonting, jag kommer alltid vara "okej". För sån är jag. 
 
 
 
Jag älskar dig, genom allt. Jag skulle göra allt för dig. 
Fan va man känner sig maktlös ibland. så jävla maktlös. 
 
 
 
2013-11-23 @ 15:46:23
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

DIG

Att somna på mina kuddar med lukten av dig på gör mig lugn. Det får mig att le. 

"Vi ses om en vecka." 



2013-10-23 @ 23:47:03
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Varför gör alla tårar så ont



2013-10-09 @ 22:58:48
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Jag har blivit tyst

Studerade mig själv när jag stod vid handfatet och borstade tänderna. I spegel såg jag någon jag inte riktigt kände igen. Det saknades något. Jag märkte ganska snart att det var glimten. Den glimten som jag alltid haft i mina ögon. Den är borta. Det gör mig ledsen, den glimten va ju typ, jag. 

Jag har märkt senaste tiden att jag gått in i mig själv. Jag stänger ute folk och känslor. Jag vill inte prata om hur jag mår, mina ups and downs. När jag är nere i mina downs har jag märkt att jag blivit en jävel på att ljuga. Självklart finns det en person som jag aldrig skulle kunna ljuga för. Hon skulle ta mig på bargärning som poliser när någon snattar. Hon vet, hon ser och hon hör på min röst. Jag älskar henne för det. 

Jag kan inte klaga på livet. Jag har det ju bra. Klarar mig själv, är inte sjuk, jobbar. Men ibland är det bara så jävla lätt att känna den där känslan av ensamhet. Och ja, den har nog kanske kommit lika snabbt som hösten gjorde. Jag trodde det skulle gå över, hittills har jag haft fel. 

Men om någon skulle fråga mig "vad är på tok? Vad är det som är fel?" Då vet jag inte om jag skulle kunna sätta ord på det. Jag skulle bli tom på ord, skulle skämmas. Vill helst inte prata om det. 
För om orden inte kommer fram så går det nog inte att sätta ord på. Min känsla, min ensamhet, min trygghet jag verkar ha tappat och glimten i ögat och mitt förlorande av mig själv. Nej det går inte att sätta ett bra ord på det. Men vilse - ja kanske skulle det passa bra.

Jag hoppas jag snart hittar tillbaks, fram tills dess kommer jag nog vara tyst, gå in lite mer i mig själv. Kanske är det på detta viset jag kommer förstå vem jag egentligen är, hitta mig själv på något vis. Man måste lära sig att älska sig själv innan man kan älska någon annan. 
Så är det nog. 




Fråga mig inte hur jag mår, jag kommer ändå ljuga. Jag vill inte prata om det, jag vill hellre vara tyst. 

X. 
2013-10-09 @ 00:46:05
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

GOOD BEING STRONG


2013-10-04 @ 21:15:40
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Länge sen jag mådde såhär. Länge sen jag låg i soffan bland allt kaos i lägenheten och lät det vara så istället för att ställa allt till rätta. Plocka undan och sedan sätta mig ner lättad och nöjd med min insats. Nej. Istället ligger jag här, utmattad, trött, nere och på något sätt ledsen. 

Känner mig tom, helt tom. Har inget att säga längre. Ingen åsikt och ingen glans. Så jag vänder mig om i soffan, slumrar till en stund och hoppas på att när jag vaknar är jag tillbaka, mitt riktiga jag. 

Ja kanske behöver jag någon som rycker tag i mig och påminner mig om att det inte är ett dåligt liv, bara en dålig period i livet. Allt kommer bli bra. Eller?

2013-10-01 @ 14:50:17
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Maybe


2013-09-29 @ 20:00:26
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

JAG

Sen en tid tillbaka har jag varit trött. Försökt att vara allt på samma gång. Så mycket man kan göra och borde och vill o mitt i allt så ska man räcka till. 
 Sen en tid tillbaka har jag varit tom och försökt att hitta spår som leder rätt. Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan, och mitt i allt så ska man vara sann. 
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst. Och försökt att känna efter hur det känns. Ja man gör som alla andra och försöker att bli van. Men jag har tröttnat på att vara likadan.  
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags. Ja man kämpar för en plats som passar både här och där. Och snart har man glömt vem man är.
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär och insett att jag måste börja om. Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där och snart ska jag hitta den jag är. 
Men allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.

2013-09-23 @ 22:29:27
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

💔

JAG HAR ALDRIG KÄNT MIG SÅ ENSAM SOM JAG GÖR JUST IKVÄLL.
2013-09-22 @ 23:19:24
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Hösten

Det är kallt ute. Hösten är påväg att dra in över stan. Jag sitter ute och röker en cigg. Har jag blivit en rökare? Även om jag lovade mig själv att aldrig bli det. Jag känner hur en vind drar förbi mig och alla mina hår på kroppen ställer sig upp. Kanske vill den ta med sig mina känslor, kanske vill den att jag ska glömma allt, gå vidare, börja om på nytt och inte känna någonting. Jag kan inte riktigt bestämma om jag vill att den ska få ta mina känslor med sig, för det är ju faktiskt så att det sista som lämnar människan är hoppet. 

Kanske är det så att du är mitt största misstag. Att jag föll handlöst utan att du överhuvudtaget tänkte på att fånga mig. Men man lär sig ju av sina misstag. det lär ta ett tag innan jag låter mig själv falla så igen. 


Jag vill inte att någon ska veta. Vill inte att någon ska se mig såhär. Det klär mig inte. Det klär mig inte att vara ledsen, att gråta. Men jag antar att det är okej för alla att känna ibland. Att vara sårbara i ensamhet. I tystnadens kalla vrå. 

Kanske var det så, att jag visste vem jag ville vara, när jag var med dig. 
2013-09-22 @ 23:09:23
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Sep. 05, 2013

Kan jag inte bara sluta sakna dig? Sluta tänka på dig varje timme, varje minut av varje dag? Sluta önska att jag träffade dig innan du slog dig till ro i en annan stad. Varför lyckades just du charma mig så mycket att jag inte kan få dig ur huvudet. Varför sliter det mitt hjärta itu varje gång jag hör ditt namn. Varför plågad jag mig själv med att gå igenom dina bilder. Jag måste ju börja inse att vi två verkligen inte finns. Du har nog träffat någon annan, någon som kunde göra dig lyckligare än vad jag någonsin kunde ha gjort. Något du fallit så otroligt för. Någon som inte är jag. Fan va ont det gör.


Isn't it strange, that the stars don't shine no more, now since you're gone.
Isn't it strange, that we can't look back and see just what went wrong.

And isn't it strange, that you told me one thing, suddenly change your mind.
And isn't it strange, that you'd come here for me, turn away and leave me behind.

Now it feels like I'm drowning, feels like I'm drowning without you.
I know the feeling 'cause I felt this all before.


Isn't it strange, that the world seems to turn away when I try to explain.
What's so strange, that two can be as one and yet not same.

I hope you don't feel just like me, I hope you're happy.


Mitt iskalla hjärtas röst.

2013-09-05 @ 01:49:22
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Aug. 28, 2013

Ja. Jag saknar dig. Jag saknar våra samtal, konversationer, våra skämt, dina blickar, ditt sätt. Jag saknar dig.

Fan också, jag saknar dig verkligen. Vår tid var så kort men fick jag skulle jag göra om allt igen. Bara för att få dom där veckorna med dig. Kanske är det så att jag tackar nej till alla fina killar nu för att dom är inte du. Kanske är dom bättre men dom är fortfarande inte du. Jag vill inte ha någon bättre, jag vill ha dig.

Jag erkänner inte det här för någon. Jag erkänner inte för någon vem jag hela tiden har i mina tankar. Kanske vill jag inte berätta, det kanske bara sårar mig ännu mer av tanken att jag vet att jag inte kan få dig. Ja, det är nog så.

Dom säger att man med tiden går vidare. Jag håller inte med. Ju längre tiden går desto längre ifrån kommer jag från den dagen då jag sist såg dig och ju mer brister jag itu för jag vet att den dagen inte kommer igen. Iallafall inte på det sättet. Jag ber om att du och jag en dag står tillsammans igen, men jag vet att det är lika troligt som att jag står i öknen och ber om regn.

Alla dom här orden är rakt från hjärtat. Rakt från helt mitt jävla, förtillfället iskalla hjärta och det känns som att det aldrig ska tina upp igen.



Du är mitt hjärtas hemlighet.

2013-08-28 @ 01:25:58
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Du kan få mig så lätt

Hur kommer det sig att man kan sakna någon man egentligen aldrig haft. Hur kommer det sig att jag känner mig så jävla ensam sen du skrev sista smset. Sista smset där du säger att vi passar bättre på varsitt håll.

Jag vet inte vad det är som är så speciellt med dig. Med andra hade jag gått vidare vid detta laget. Men det är något med dig som har fått mig att hålla fast vid tanken om oss två. Jag kan inte släppa tanken om att vi en dag kommer stöta på varandra igen och bara inse att vi passar sådär fucking bra ihop. Det kommer sluta upp sådär bra som det gör på film. Eller? Kommer det verkligen det? Kommer det någonsin sluta så som det gör på film? för mig.. Nej.
Jag är inte tjejen killar blir kära i, det finns bara vänskap.

Så här sitter jag i en mörk och tyst lägenhet och det enda som hörs är mina egna hjärtelag. Mina hjärtelag som slår så jävla hårt för dig. Lyssnar du noga skulle du nog till och med hörda dem.

Ibland undrar jag om du tänker på mig lika mycket som jag gör på dig. Det mest upprörande med vårt avstånd är att jag inte vet om du saknar mig eller om du faktiskt glömt mig helt. Det är nog något jag aldrig kommer få veta heller. Jag hatar den hör känslan av ensamhet och tomhet. För du tog hela mitt hjärta och hela min själ med dig samtidigt som du sa upp kontakten mellan oss. När du sa ditt sista hejdå.

"Jag kommer aldrig ge upp tanken om dig, om oss två. Om du ångrar dig, det är okej. För om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt".

Varför vill man alltid ha det man aldrig kan få, det är den frågan jag somnar med inatt. Och såklart tanken med om jag någonsin kommer finna Mr right guy.

Tom, helt tom.

2013-08-08 @ 23:39:45
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Jun. 12, 2013

http://youtu.be/PjIV2OFoSXs

2013-06-12 @ 11:01:05
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Jun. 04, 2013

Efter alla gånger jag vaknat bredvid en kille har jag känt ångest. Sån stor ångest att jag velat krypa ur skinnet på mig själv och gett mig själv en stor fet smäll på käften. Har stått i duschen och tvålat in mig själv med så mycket tvål att jag nästan torkat ut innan jag ens kommit ur duschen. Detta bara för att försöka få bort denna jävla ångesten. Dock aldrig funkat.

Men morgonen då jag vaknade upp bredvid dig var allt annorlunda. Ända sen den natten och morgonen vi två spenderade tillsammans har jag inte orkat sluta tänka på dig. Att somna i dina armar kändes så tryggt, jag ville aldrig gå därifrån.
Du har aldrig varit min och kommer väl aldrig bli det heller. Men jag kan inte sluta tänka på dig och hur konstigt det än är så saknar jag dig. Hur kan det vara så? Hur kan man sakna någon man bara spenderat en natt med? Som man aldrig haft påriktigt?
Smsen från dig gör att jag ler och blir varm i kroppen. Du får mig alltid att på något sätt känna mig speciell. Konstig känsla.

Kanske är det såhär för att du inte varit här mer. Kanske är det så att jag skulle vända ryggen till och springa ifrån dig om du kom hit för att träffa mig, igen..
Kanske är det så att jag gillar själva grejen mer än dig. Jag har dig ju inte, men du har mig. At all times.

Grejen är nog den att jag saknar en trygg famn. Jag vet inte varför jag just kände denna trygghet i dina armar.

Kom hit kära du. Min lilla söta superstora crush och spendera en kväll med mig. Framför en film, ihopkurade i soffan med armarna om varandra och se efter vad detta kan va.
jag skulle aldrig våga fråga dig. Så snälla, läs mina tankar och känn samma sak. Puss å kram.

2013-06-04 @ 00:32:52
Permalink Kommentarer (0)

May. 22, 2013

Du var här inatt men det vet ingen om. Längtan efter dig blev för stor och jag skickade iväg ett sms med orden "kom". Jag vill ju egentligen inte det här. Jag vill inte vara med i din lek. Men det är något som får mig att tro att du hela tiden ska se mig på ett annat sätt. Att när jag kastar mig i dina armar ska det slå gnistor om oss, precis som på film.

Men det händer aldrig, nej det händer aldrig. Men du var här och nu börjar processen "glömma dig" all over again. Grattis till mig. Stort jävla grattis till mig. Hur dum får man bli.

2013-05-22 @ 09:37:05
Permalink Kommentarer (0)

KOM ÄNGLAR

Har ni någon gång suttit och spelar igenom en lista på spotify och bara insett att låten handlar om dig? När hjärtat stannar för en sekund och håren på dina armar reser sig upp för att det är så skrämmande likt hur du känner? Du har lyssnat på låten i flera år men helt plötsligt stämmer den in, in that very moment.

Jag har.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet
Du var förbjuden. Men fortfarande på nåt konstigt sätt personen jag inte kunde slita mig från. Du är så jävla du.

och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om för det ekar i huvet.
Jag vill vara nära dig, krama dig, pussas med dig. Känna din värme och sättet du fick mig att känna. Ligga bredvid dig. Göra allt det där jag inte vill göra mes någon annan än dig.

och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna.
Jag hade gett upp tanken på känslor, gett för mycket av mig själv för många gånger. Men för dig var det svårt att låta bli. För dig skulle jag kunna falla för varje gång jag ser på dig. Konstigt känsla som gör mig rädd men ändå så trygg.

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del, i en kärlekshistoria.
men det visa sig dagen därpå att jag hade gjort fel.
Och den där dagen när jag kysste dig hejdå ändrades allt. Jag somnade med ett leende på mina läppar. Efter att ha spenderat dom dagarna med dig kändes livet enklare, mjukare och oskuldsfullt. Men det visade sig att jag hade helt fel och världen gick tillbaka till sitt gråa jag. Hur kunde jag tro och hoppas på något som var förbjudet.

och hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is.
Här sitter jag nu. I en mörk lgh där endast ljuset från min dator lyser upp. Och i hjärtats mest låsta vrå finns du. Där släpps ingen in.

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat.
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat.
För när du åkte iväg försvann allt, inte ur mitt hjärta och inte ur mitt huvud men ur världen. För vad jag trodde kunde bli en kärlekshistoria blev något jag nu bara tänker på i mim ensamhet och saknar. Och vad jag trodde kunde bli nåt, delade jag inte med någon. För det var aldrig samma för dig.


Vart du nu än är. Så ligger du vaken. För vad jag hört, ligger man alltid vaken när man finns i någon annans drömmar.

Och den vackraste stunden i livet kommer alltid va när du kom.

2013-05-22 @ 01:38:15
Permalink Kommentarer (0)

jag saknar vår kärlek redan.

så var du här igen. hemma i staden vi lämnade så krossad sist. Nu står vi här och säger inte ett ord. vår kärlek är så hemlig men ändå så uppenbar. den ekar i ett tom rum.

du rör vid min arm och mina armhår reser sig. Det är bara du som kan få mig att känna mig hel men ändå totalt krossad på en och samma gång. Jag vet ju så väl att vår kärlek är förbjuden. hur förälskade vi än är så kommer vi aldrig kunna bli ett äkta vi .
problemet är bara att jag skulle göra vad som helst för dig. du är lika förälskad som jag men du har ingen aning om vad jag skulle göra för oss två. Jag säger ingenting för det kommer bara göra allting svårare.
tanken av att du måste finna någon annan att bli lycklig med skär som en kniv i hjärtat.

just nu är du så nära men ändå långt ifrån. jag saknar vår kärlek redan.

2013-05-15 @ 21:37:56
Permalink Kommentarer (0)

BIG HAPPY FUCKING FAMILY

Ligger i sängen och vrider på mig. Tanken "du skulle vart fyra månader nu" kan inte lämna mitt huvud. Varför är det så? varför är den tanken så fastsatt i mitt minne just nu? 
 
Jag kan inte riktigt släppa tanken "hur skulle allt ha vart nu om jag valt en annan väg". Kanske sjuk i huvudet som tänker så. Men alla är vi väl jävligt dumma ibland. 
 
Jag har egentligen alltid sett mig själv i en stor familj. Lyckligt gift med någon jag älskar sådär löjligt mycket. Massa barn som kallar mig mamma och som är riktigt vackra. Bor i ett fint hus med stor gård där alla barnen leker tillsammans. Volvon står parkerad på framsidan. Den perfekta bilen som alla får plats i. Jag och min stora familj. 
 
Nu ligger jag här, helt jävla ensam och varar tänker på "vad som egentligen kunde ha varit". Idioti. Även om jag kunnat valt en annan väg kanske det inte alls hade vart rätt. Kanske hade allt blivit ännu mer fel. "Gud gav dig ditt liv för han visste du var stark nog att klara av det". Den meningen får mig att tro på att han har en bra plan för mig. Jag kommer få min man, mina barn, mitt hus och min volvo. Jag är bara inte helt redo än, men vafan har ju hela livet på mig. Inte sant? 
2013-02-20 @ 01:20:32
Permalink Allmänt Kommentarer (0)

Feb. 20, 2013

Jag vaknade upp av telefonen, den visar 01:23. Du berättade att du var runt hörnet och du saknade mig. Du ville titta in på en "natt-kaffe" men vi vet alla vad det betydde. Du ville komma hit, ligga med mig, säga alla dom där sakerna som passar så perfekt när man ligger där nakna och trycker kropparna emot varandra. Du går härifrån tidigt på morgonkvisten, då inga bilar kör förbi dig så du slipper visa att du kommer ut ur fel port. Du vill gärna vara på den säkra sidan, inte för att du känns över mig utan för att slippa allt snack. Yeah right.

När du lämnar mig hamnar jag på golvet, insnurrad i ett täcke, håret i en enda röra och en cigg i munnen. Efter tredje ciggen känner jag suget efter kaffe, öppnar ett fönster för att möta den bitande kylan som är ute, kanske kan den frysa bort lite av min ångest jag känner för att du var här inatt. Igen. Kaffet har aldrig smakat så bra och det känns som att det kan bota min huvudvärk. Tankarna snurrar så mycket i mitt huvud och det känns som att jag lider av en rejäl jävla bakfylla. Men här, i ensamheten, vet vi ju att det bara är du som orsakat detta.

Livets största bakfylla, - kärlek som aldrig kommer någon vägen.

2013-02-20 @ 00:19:28
Permalink 0 Kommentarer (0)

Feb. 18, 2013

Så fort mitt huvud slår ner sig mot kudden märker jag att något inte riktigt är rätt. DU är inte här. Det är något med dig som jag fastnade för. Något jag inte kunnat släppa sen vi sågs för första gången, för bara några veckor sen. Att få somna sådär tätt intill dig igen var något jag längtat efter. Förbjudet men efterlängtat. Man vill ju alltid ha det man inte kan få. Inte sant?

Orden "du har det vackraste leendet jag sett, det är så äkta."
- det är äkta för att jag ler mot dig. För du ser på mig som ingen annan gör. Du tar mig för den jag är och visar att jag duger. Du gillar mig osminkad och ofixad. Allt ska vara äkta.

Kom tillbaka, kryp ner bakom mig och stanna en natt till. Jag vill lägga mitt huvud på ditt bröst och känna hur dina armar sluter sig runt mig.

Jag hoppas vi ses snart igen men tills dess, take care och glöm inte bort mitt leende. Då kanske du saknar mig lika mycket som jag redan saknar dig.

2013-02-18 @ 00:53:30
Permalink Personligt Kommentarer (0)